Jag drar mig...

för att ta bort Enzos tryckförband. Enligt veterinären skulle/kunde/borde vi göra det själva, men vi fick åka dit med honom om vi hellre ville det. JAG personligen skulle utan tvekan vilja åka dit, men jag vill samtidigt inte utsätta lilleman för det. Han var så nervös redan i väntrummet innan själva kastreringen, han satt i J:s knä och skakade som ett asplöv liksom.. Jag vill inte utsätta honom för sån oro, nervositet och rädsla igen så snart, för han lär ju knappast vara mindre nervös nu.

Det ser så otäckt ut för själva förbandet är liksom fastsytt i honom.. Jag kan väl inte bara klippa upp tråden och DRA? Hur ska jag få loss allt? Jag klarar inte det här.. Ella, Enzo och J är mina svaga punkter när det kommer till smärta och sånt - det gör så ont i mig när de mår dåligt.

Förbandet skulle tas bort efter 2-3 dagar och nu är vi inne på tredje dagen.. Sjuksyster Helene - vart är du när jag behöver dig?! ;)

På sin rätta plats.


Enzo har hoppat upp och lagt sig tillrätta på sin favoritplats, nämligen på soffryggen. Där ser han ut genom flera fönster och har stenkoll på omgivningen, både på husets fram- och baksida samt gatan utanför. :)

Han känns för övrigt mycket piggare! Igår eftermiddag så tog vi första promenaden efter kastreringen. Vi gick fram och tillbaka längs gatan så han skulle kunna avgöra själv hur långt han orkade gå och när han ville vika av in på tomten. Han skuttade på ganska bra så idag blir det en lite längre sträcka, kanske runt kvarteret? Det är lite svårt att bära honom bra nu bara, så alltför långt hemifrån vågar jag nog ändå inte utifall han får ont och inte vill gå..

Magen har kommit igång så nu fixar han alla såna bestyr utan problem, skönt! Aptiten är det heller inget fel på, så nu är han verkligen på väg tillbaka!

När det är sovdags så är det fortfarande hans myshörna i soffan som gäller.. Men det dröjer nog inte länge förrän han är tillbaka på alla sina gamla platser.

Äntligen hemma.

Enzo har fått en egen liten myshörna i soffan med fårskinn, kuddar och filt - allt för att ha det så mjukt och skönt som möjligt.. Han är inte särskilt pigg men ganska "med" ändå, trots smärta och obehag. Han gnäller då&då och verkar ha svårt att koppla av, så han har nog rätt ont. Vi får dock inte ge något smärstillande förrän imorgon kväll, han fick nämligen en extra dos av veterinären innan vi åkte hem. Han har inte gått något än och inte druckit heller, men en liten godisbit har han åtminstone fått ner. ♥ 

På bilden har vi precis kommit hem och han ville/orkade inte lämna buren som vi fick låna av veterinären. J åkte tillbaka till jobbet efter att ha flexat en hel del idag, så han lämnade tillbaka buren med detsamma. Skönt att ha det gjort och slippa åka tillbaka imorgon igen..

Just nu vilar Enzo i sin lilla myshörna.. Jag kämpar för att hålla Ella borta därifrån - hon är så klart överlycklig för att hennes älsklingsvovve är hemma igen!

Så snart J kommer hem från jobbet så ska jag försöka få ut Enzo så han kan kissa lite. Han vill helst inte röra sig en millimeter, men förr eller senare så måste han ju.. Han har inte kissat sen 10-tiden, så nödig borde han väl ändå vara..?

Som ni säkert förstår så blir det nog dåligt med bloggande resten av kvällen.
Må så gott, kram!

Lång väntan.

Enzo som hatar att vara hos veterinären och verkligen HATAR att få sprutor (vem gör inte det liksom?) fixade det fint under omständigheterna. Tur att han inte visste vad som väntade, då hade han protesterat betydligt mer kan jag tro. Han somnade ganska snabbt i Jockes famn och det onda i min mage som varit nervositet övergick ganska omgående till oro. Kastrering är ett relativt enkelt ingrepp men det är ändå en operation och alla sådana innebär ju risker.. Vill inte ens tänka på att något kan gå fel.

Nu sitter vi bara och väntar här hemma.. Vi skulle inte komma tillbaka förrän runt 14 gissade han på, så det är ju ett tag kvar tills dess. Jag hoppas verkligen att allt går bra..

Ni håller väl tummarna..?

Imorgon klockan 10.30

så vill jag att ni håller tummarna för min lilla fyrbenta älskling. Då ska han nämligen kastreras..

Vi ser ingen annan utväg längre då det finns flera tikar i området och så fort det är löp på G (eller när han träffar pudeln Smulan - major crush där kan jag säga!) så blir han en helt annan hund. Han har ingen ro i kroppen så han sover knappt, äter dåligt, kräks, gnäller och juckar. Jag tycker så synd om honom, han mår ju inte bra när det blir så.. Han blir fyra år i mars och det här har bara blivit värre och värre, speciellt sista åren. SÅ - imorgon är det alltså dags. Jag hoppashoppashoppas verkligen att det hjälper honom.

Suck.

Enzomannens status.

Lilla gubben var hos veterinären igår. När vi bokade tiden så bestämdes det att han skulle sövas ner för en ordentlig undersökning av lilla rumpan, men igår så tyckte veterinären (efter en smärtsam "yttre" undersökning) att det såg ganska bra ut att vi inte skulle pina honom med ytterligare kontroller samma dag. 

Vet. ställde diagnosen analsäcksinflammation (ingen fistelgång denna gång) och ordinerade tvätt med Lactacyd och smörj med Inotyol. Man kan nästan tro att det är en bebisstjärt vi talar om! ;) Om 2-3 veckor ska vi tillbaka för ytterligare en undersökning och DÅ ska Enzo sövas. Det svider i hjärtat, men samtidigt så känns det jättebra att få honom ordentligt kollad. Förhoppningsvis så är det ett problem som lätt kan åtgärdas, annars så blir det en operation framöver för att ta bort analsäckarna..

Nu får stackarn ha krage på sig och vi får ständigt vakta honom så han inte åker kana på baken ÄN en gång.. Jag tycker så synd om honom och han ser så deppig ut.. Han ligger mest och försöker sova men det märks att han lider av problemet och har svårt att slappna av. Suck.

Enzo fyller 3 år idag!


Grattis på födelsedagen lilla älskling♥

Låt mig få presentera 3 glada hundar!

Enzo fick träffa sin kära "kusin" Charlie i lördags och det nya tillskottet Nova. Det blev ett härligt första möte fullt av lek och bus! Enzo ville INTE åka därifrån - han föll pladask för Novas charm! ;)

Enzos nyblivna kompis Nova..

..och så Charlie förstås!

Enzo's status


Enzo är så duktig och verkar inte besväras alltför mycket av kragen.. Det börjar se mycket bättre ut i rumpan, men det dröjer nog innan det är helt läkt (1-2 veckor trodde veterinären). Nu har han ätit medicin i 5 dagar och han fixar även det SÅ bra, tabletterna slinker ner utan problem.. Jag är verkligen imponerad och lättad över att lilleman sköter det hela så bra!

Stackars lilla älskling

Enzo är precis hemkommen från veterinären. Det visade sig att han drabbats av en fistelgång från analsäcken.. Det är tydligen ovanligt på så pass små hundar och måste ha gått jättesnabbt då han inte åkt kana på rumpan eller något. Läskigt! Nu ska han ha krage på sig och äta medicin så borde det bli bra på ungefär en vecka.. Lilla gubben.

Bästa vänner?

På god väg i alla fall.. :) Det har funkat jättebra med Enzo och Ella.. Jag var väldigt orolig för hur lilleman skulle reagera på henne och hennes närvaro - men det har inte varit några problem alls! Underbart skönt!


Snart kommer Ellas mormor, morfar och morbror på fika:)

På återseende, lilleman!


Den här lilla krabaten har precis fått åka hem till svärmor för att tillbringa natten där. Han blir så orolig när jag har ont och känner nog på sig att något är på G - så han har det betydligt bättre där i nuläget.. Även om mitt mammahjärta aldrig tycker om att lämna bort honom.. Är så nervös och spänd på hur han kommer att reagera på lilltjejens ankomst?!

Just nu kommer värkarna med lite olika frekvens, allt från 10-20 minuters mellanrum. De håller i sig i ungefär 45 sekunder. Kom igen nu för tusan! :)

Nu ska vi försöka vila lite, förhoppningsvis lyckas vi somna! Är lite rädd att allting stannar upp bara? Det brukar ju bli så när vi går och lägger oss..

Liten badpojke


Ikväll har lilleman fått bada! Det var dock inte hans eget påhitt. ;)

Två tröttisar säger god morgon!

Vi ligger fortfarande kvar i sängen efter en urjobbig natt för min del med många toabesök och sammandragningar. J har sovit på hotell i Norrköping, men jag klagar inte - Enzo är också bra mysig:)

Godmorgon!


Jag och lilleman önskar er en toppenfredag!
KRAM!

Stackars lilla älskling

Min lilla gubbe har blivit getingstucken i ena tassen.. Mitt mammahjärta gör så ont! Jag avskyr verkligen när han inte mår bra.. Just nu ligger han helt utslagen i mitt knä, sover tungt och verkar visserligen rätt nöjd - men förut hade han det riktigt jobbigt. Usch och fy. Nu ska vi förflytta oss till soffan och bara mysa..


Minihjärtat på sin 2-års dag, den 13 mars.

Min lilla sötnos


Jag älskar dig så lilleman. ♥
Vi var hemma hos svärmor igår och Enzo nosade länge och väl där Oscar legat.. Det här med Oscar tynger mig verkligen.. Att träffa Monica och prata om hans sista stund hos veterinären fick mig ändå att må lite bättre. Det verkar ha varit väldigt stillsamt och fint när han fick somna in. Jag har bara så svårt att förstå att de där bruna, genomsnälla ögonen inte kommer att möta vår blick något mer..

Vila i frid...

I natt fick kära Oscar somna in efter ett mycket långt och bra liv.. Jag lider oerhört med Lars och Monica just nu, de har förlorat en underbar livskamrat. Charlie har förlorat sin "bror". Och vår lilla Enzo har förlorat sin största idol och "kusin". Usch, vad det här är tungt.

Oscar, nu slipper du smärta och trötthet. Vi älskar dig.
Vi saknar dig redan..

Allt för att se bra ut

Ni ser kanske inte så bra pga starkt motljus + urusel webcam, men ni ser ju på ett ungefär i alla fall. (Jag orkade inte gå och hämtade kameran..) Min lilla älskling älskar att sitta på armstöd, nackstöd, kuddar - ja allt som gör att han kommer lite högre upp. Att följa allt som sker utanför fönstret är en favorit:)

Nu ska jag börja göra mig iordning för att jobba 13-21!

En liten grotta

Tidigare inlägg
RSS 2.0