Min förlossningsberättelse. (Varning för LÅNGT inlägg)


Sista magbilden togs på BF-dagen den 6e.

100107
Jag hade ett besök inbokat hos barnmorskan för vanlig kontroll. Vid en undersökning visade det sig att jag var öppen 3-4 cm och att livmodertappen var utplånad. Bebis hade sjunkit ner väldigt långt och låg med huvudet precis "innanför". Barnmorskan tyckte att jag hade jobbat på bra hemma, men jag hade inte märkt av något särskilt utöver något mer molvärk och sammandragningar kanske.. YES, tänkte vi, nu sätter det igång! Vi hoppades och trodde att vi skulle få åka in till förlossningen samma dag, men så blev det inte..

100108

Jag hade onda värkar till och från under hela dagen, men regelbundet var det inte förrän vid 20-tiden på kvällen. Då kom värkarna med 8-9 minuters mellanrum och vi ringde till Förlossningen och hörde oss för om och när vi i så fall skulle åka in. Jag fick höra att jag verkade väldigt lugn och trygg - barnmorskan trodde inte att förlossningen var på gång ännu. Jag fick rådet att ta två Alvedon och försöka sova. Jag tror inte att jag lyckades somna förrän vid midnatt.

100109
Kl.01:40 vaknade jag av att jag hade ONT. Jag letade rätt på mobilen och började att klocka värkarna. I början var det 10 minuter emellan men helt plötsligt small det till och det var bara 4 minuter mellan värkarna. Jag väckte J 02:30 och han for upp ur sängen som en raket! Han blev lite sur för att jag inte hade väckt honom tidigare men allt hände ju så snabbt!

Kl.02:50 satte vi oss i bilen för att åka mot Förlossningen. Det var -26 grader ute den natten, som tur var så startade bilen utan problem och vi råkade inte ut för något i trafiken. J ringde till våra föräldrar och berättade att vi var på väg in. När vi hade åkt drygt en mil så var det 2 minuter mellan värkarna. Vi båda började tveka på att vi skulle hinna in i tid eftersom värkarna kom tätt så snabbt.

Kl.03:25 stannade vi utanför Förlossningens entré. J hade ringt till avdelningen när vi närmade oss så två barnmorskor mötte upp oss med en rullstol. J kunde pusta ut och sprang sedan iväg för att parkera bilen. Jag kördes upp till avdelningen under tiden.

Jag fick komma in på ett undersökningsrum direkt. Jag fick ställa mig på vågen och sedan lämna ett urinprov. Jag lämnades själv i rummet en liten stund och då fick jag lätt panik. J var mitt stora stöd och hade hjälpt mig genom värkarna hela tiden, jag ville absolut INTE vara ensam! Barnmorskan kom in i rummet efter en stund och jag fick lägga mig på britsen för att kolla bebis hjärtverksamhet och värkarnas styrka med CTG. I samma veva kom J in på rummet. Han hade fått parkera i P-huset som ligger ett hundratal meter från sjukhuset och han hade sprungit som en tok för att inte missa något av förlossningen - nytt personbästa helt klart! ;) Jag fick ligga med CTG i ca 45 minuter och just då tyckte jag att värkarna var hemska. Jag gick in i mig själv och lyckades på något sätt härda ut, men det kändes som en evighet.

Kl.04.20 Till slut kom barnmorskan in och sa att vi skulle göra en gynundersökning för att kolla om jag hade öppnat mig något. Barnmorskan kunde konstatera att jag var öppen 7cm.

Värkarna fortsatte komma tätt, tätt och barnmorskan frågade vad jag hade för tankar kring smärtlindring. Jag sa att jag ville föda så naturligt som möjligt, men att jag var öppen för förslag och att hon gärna fick tycka till och komma med idéer. Hon undrade om jag ville sitta i duschen en stund. Jag fick två smärtstillande tabletter också. Barnmorskan kilade iväg och hämtade en pilatesboll som jag satt på i duschen. J hjälpte till och höll mina höfter i gungning, spolade hett vatten på mitt ryggslut samt servade med vatten att dricka. Jag tyckte att duschen hjälpte mycket och ju mer värkarna kändes desto mer ökade jag värmen på vattnet. Jag duschade länge, men till slut hjälpte det inte. Jag började att blöda och kände att jag behövde gå på toa (men det gick inte).

Kl.05.30 Efter duschen fick jag byta om till den fräcka förlossningsoutfiten. Vit långskjorta, nättrosor och blöja. Hett! ;) Barnmorskan visade oss sedan till vårt nya krypin - förlossningssalen! 

Jag fick en snabbintro på hur lustgasen fungerade, jag var lite skeptisk till den och var rädd för att må illa. Jag satt på gummibollen även i förlossningssalen och det var skönt! J hjälpte mig att få lite gung i höfterna då jag lätt glömde det när jag fokuserade på att använda lustgasen rätt.

Kl.05.45 Vi fick in två olika massagedjur, jag tyckte att det kändes okej men det fick mig inte att slappna av tillräckligt. Jag ville ha lite mer smärtlindring!

Kl.06:00 Barnmorskan föreslog akupunktur. Jag som är rädd för nålar och sprutor var skeptisk även här, men hon sa att det brukar ha en god effekt. Just då kände jag mig verkligen öppen för det mesta så hon satte nålar i båda öronen för avslappning samt i ryggslutet för smärtlindring. Det sved och kändes lite otäckt, men det fungerade!

Jag kände flera gånger hur kroppen spände sig och krystade automatiskt. Barnmorskan sa åt mig att försöka slappna av, men det var omöjligt! Helt plötsligt gick vattnet! Det kändes ungefär som jag hade en vattenballong i mig som kom ut och sprack. Det kom ganska mycket vatten och J ringde på klockan för att tala om att vattnet gått. Barnmorskan kom in och kollade läget. Jag ville gå på toa så jag fick hjälp av J dit, försökte att kissa men det kom ingenting. Skyndade tillbaka till lustgasen som jag förälskat mig i vid det här laget;)

Efter vattenavgången så tilltog värkarna ytterligare och gjorde ännu ondare. Jag försökte att andas igenom värkarna och slappna av, men det gick inte längre. Kroppen fortsatte att krysta vid varannan värk ungefär och jag försökte fortfarande att slappna av. Jag gjorde inte så mycket annat än att andas lustgas en period.

Kl. 06:30 Barnmorskan kom in och tyckte det var dags att göra en ny gynundersökning eftersom jag upplevde att kroppen kämpade på och krystade automatiskt. När jag väl kom upp i sängen kunde hon snabbt konstatera att undersökningen var onödig - huvudet syntes! Akupunktursnålarna i ryggen togs ut så jag kunde ligga på rygg. Innan förlossningen startade var jag bestämd med att absolut inte ligga på rygg och föda, men då jag berättade för barnmorskan att jag var livrädd för att spricka så rekommenderade hon att jag skulle ligga på rygg ändå - på så vis hade hon bättre koll och kunde hjälpa till lättare. Jag kände mig väldigt trygg med henne så vi körde på det. Huvudändan var upphöjd så egentligen låg jag inte helt platt på rygg utan var lite halvsittande..

Kl. 06:40 Det var dags att börja krysta! Jag krystade 3 gånger/värk och höll J hårt i handen. Hörde honom hela tiden peppa och pusha, han var ett otroligt stöd. Barnmorskan hade på lite bedövningsspray och gel, jag tyckte det sved.

Kl. 06:50 föddes vår fina flicka. Hon kom upp på min mage och lyckades kissa ner mig ganska omgående. :) 10 fingrar, 10 tår - hon var perfekt. J fick klippa navelsträngen efter en liten stund.

Efter ett tag fick jag försöka krysta ut moderkakan samtidigt som barnmorskan tryckte på magen. Den kom ut efter 2-3 krystningar. Lite hinnor fanns kvar men det skulle komma ut naturligt lite då och då en tid framöver.

Barnmorskan gjorde sedan en undersökning för att kolla efter eventuella bristningar. Jag tycker faktiskt att undersökningen efter förlossningen gjorde ondare än mycket annat, det sved och brände något otroligt när hon sprayade på bedövning! Jag hade i alla fall inte spruckit något och behövde inte sys. Skönt!

Kl.09:00 fick vi in en frukostbricka. Åh så gott det var med smörgåsar och kaffe/te! Ella vägdes och mättes och fick på sig en halvdan outfit - en turkos urtvättad mundering som alla stackars bebisar på Förlossningen och BB hade. Vi bytte dock till våra egna medhavda kläder så snart vi kom upp till BB vid 14-tiden;)

Vår lilla Ella vägde 3385g och var 49cm lång.

Förlossningen var verkligen en helt otrolig upplevelse och jag begriper inte hur jag kunde fixa det, jag har J att tacka för väldigt mycket. Han var verkligen ett fantastiskt stöd, fastän vi knappt sa ett ord till varann under flera timmar. Allting flöt på så himla bra och han visste på förhand eller förstod snabbt vad jag ville/behövde. Jag hade förberett mig på att det skulle ta jättelång tid och göra helvetiskt ont, så jag blev faktiskt lite snopen över att det gick så pass snabbt och att det inte gjorde ondare. Visst - det gjorde jäkligt ont så klart, men faktiskt inte SÅ ont som jag hade föreställt mig. Barnmorskan sa att det gick väldigt snabbt och smidigt för att vara min första förlossning och jag kan inte göra annat än hålla med. Det har fortsatt himla bra, amningen har funkat kanon från start och Ella är en fantastiskt snäll och rar liten tjej..

Jag har i alla fall inte blivit avskräckt inför framtiden, om vi nu har sådan tur att få vara med om detta ytterligare en gång.. :)

Lugnt på bloggfronten

Jag sitter nämligen och försöker skriva en förlossningsberättelse! :) Det kommer nog ta lite tid då jag vill höra med J om klockslagen och annat som jag inte minns helt hundra. Jag har inte fått min journal än (får den vid efterkontrollen hos barnmorskan), så jag har tyvärr inte den att kika i..

Jag har gråtit en skvätt när jag tänkt tillbaka på förlossningen, det var verkligen en fantastisk upplevelse som resulterade i det finaste jag vet - lilla Ella.
RSS 2.0